kakanskilokamp

Jag vet inte riktigt vad jag ska använda för ord.
Omstart?
Igång igen?
Nya tag?
De känns så slitna allihopa, och laddade med en negativ eftersmak av misslyckande.
Så jag säger helt enkelt att nu fortsätter jag min viktresa.
Jag har varit i diket, kört fast hårt i lera, men är nu uppe på vägen igen.
Jag har ett val: backa, stå still eller köra framåt.

Jag ska framåt.
Så är det bara.
Jag måst. Jag vill!

Så i går började jag med cambridgepulver igen. Den här gången är tanken att köra lite hårdare med pulver - en längre period och inte lika mycket "plus-meny" som tidigare.

Köpte nytt pulver hos min konsulent i dag, och hon är som alltid klok och peppande. Framför allt påminde hon mig om att så länge jag inte gått upp de 30 kilo jag gått ner, så har jag inte misslyckats. Jag glömmer så lätt bort det där - att fokusera på det bra i stället för det dåliga trots att det jag lyckats med är mer och större än "misslyckandet".
Men det är väl just därför som jag är överviktig också, för att jag inte fått ordning på de egna tankarna....

Nästa delmål är nu att väga mig. Om två veckor ska jag väga mig, bestämde vi i dag. Jag vill inte väga mig nu, är så rädd för tresiffrigt på vågen, och rädd för att jag inte klarar av det mentalt. Så jag ger mig själv nu två veckor att komma igång, att kapa toppen, att känna mig stabil på vägen så att säga så jag bättre klarar av att se siffrorna svart på vitt.

Det känns i varje fall bra att jag har bestämt mig.
Och att jag har börjat.

Kakanskilokamp 2.0 är härmed lanserad.