kakanskilokamp

Slötittar på treans Du är vad du äter med Anna Skipper.
Är kluven till programmet.
Och framför allt till Skipper.

Men som alltid när jag ser sådana där program blir jag less på att höra människor med kanske tio kilos övervikt sucka över hur feta de är...
"Jag kommer inte i mina kläder i storlek 36 längre", som en av deltagara klagar över i dagens program.

Jag vill på inget sätt förminska de som ställer upp i sådana här program.
Jag förstår att för dem är den övervikt de har jobbig, och ett problem, och alla som gör något för att må bättre och hitta en sund vikt är värd beundran.

Men det slår lätt lite fel. För när man har typ 50 kilos övervikt känns det nästan som ett hån...
Om en person som väger 75 kilo räknas som fet, vad är då jag?

Jag har satt 75 som min målvikt, men inser att jag kommer att räknas som tjock även med den vikten (jag är kort, bara 161 cm). Så ska jag någonsin räknas som hyggligt smal måste jag ner mot 65.
Suck.

Och jag som inte ens vet om jag är kvar på rätt sida 100-sträcket just nu.
Det känns som en lång väg kvar att gå.

Kämpar annars på med mitt pulver. Är lite olydig, en liten chokladbit slank med i dag också när jag handlade.
Jag är hopplös när jag måste in på affärer.
Måste se till att begränsa de tillfällena så mycket som möjligt.
Men så länge det följer med en liten mörk chokladbit på typ 25 gram och inte en halv liter glass och en påse ostkrokar, så får jag kanske ändå vara nöjd.

Kan för övrigt konstatera att om jag är vad jag äter så är jag inte kaka utan definitivt choklad.