kakanskilokamp

I dag känns det bra. Det känns att jag är igång på allvar.
På något sätt har jag lite längtat efter det, att sommaren och strul-tiden ska ta slut.
Samtidigt är det konstigt att jag inte klarat av att bryta mitt negativa ätande förut.
På något sätt har jag väntat in mig själv...

Är småhungrig mest hela tiden. Vet ju hur det är i början. Det är nu det gäller att stå ut och fokusera. Vardagar då jag jobbar funkar helt okej, det är helgerna som är problemet.

På lördag är jag bortbjuden på surströmmingsfest, men jag funderar seriöst på att stå över. Om jag nu kommer igång som jag vill känns det fel att "fuska" direkt. Nä, jag bestämmer mig här och nu. Inga surisar för mig i år. I varje fall inte nu på lördag. Jag kan ansluta till festen efter de ätit, och pimpla ramlösa hela kvällen.

Se där. Ett till beslut.
En bra start.
Det behöver jag.