kakanskilokamp

Tredje dagen. Alltid den värsta.
Det är nu kroppen protesterar på allvar mot pulverkuren och undrar vart tusan maten är.
Vet ju att det är så, att det är jobbigt så här efter tre, fyra dagar.
Det är bara att stå ut.

En liten, liten mörk chokladbit blev ändå trösten i kväll.
Var barnvakt direkt efter jobbet, gjorde mat till barnen, och åt min pulversoppa utan problem. Men när föräldrarna kom hem med varsin pizza så blev det för mycket.
Frestelsen alltså.
Så den där liter fil som jag skulle köpa på Konsum blev fil + choklad.
(Tar en medicin med fil, därför blir det lite fil trots kuren...)

Men är ändå nöjd. Den var liten, och jag vet att jag inte spårar ur för den.
Tvärt om. Den får mig att stå ut.

Så jag är glad att jag snart kan lägga den tredje dagen bakom mig, i morgon blir i varje fall inte värre och fram emot helgen så räknar jag med att det vänder och den där kicken sätter in!

Jag ligger lite efter med bloggläsandet, men jag ska snart plöja igenom era bloggar.
Hoppas verkligen att sommaren gått bättre för dej än för mej...