kakanskilokamp

Har dröjt med dagens uppdatering.
Ville vänta och få lite distans.
Påskägget på jobbet, det som var till bredden fyllt med godis (och då pratar vi flera kilo), blev för oemotståndligt i går.
Jag åt, åt och åt ännu mer smågodis.
Sedan kände jag att "allt" ändå var förstört, så jag köpte ostkrokar att varva ner med när jag kom hem från jobbet.

Men jag känner mig ändå rätt lugn över det i dag, nu när jag fått lite distans.
Vet att det var en extrem situation på jobbet i går, där jag fick rycka in och göra en kollegas jobb med kort varsel - samtidigt som mitt eget jobb skulle skötas. Så stressnivån var hög, många bollar i luften samtidigt, och ingen tid att tänka efter och vara förståndig.

Jag hade glömt bort hur stresskänslig jag är. Jag tycker att jag har en rätt hög stresströskel egentligen, men när jag når den, då är jag mycket sårbar. Det måste jag lära mig att hantera.
Eller kanske acceptera att det finns tillfällen i livet när jag inte klarar av att hålla emot?

I morse kände jag mig rejält misslyckad och tänkte att nu ger jag f-n i det här för resten av veckan och tar nya tag efter påsk. Ju längre dagen gick, destom mer känner jag att nä, jag fortsätter som jag tänkt även om det inte är många dagar kvar tills mitt påskuppehåll.
Att älta misslyckanden och känna skuld och skam, det leder inte framåt.
Jag försöker lära mig i stället.
Det går långsamt, men det går åtminstone framåt.

Dagens vikt: inte kul, stack i väg uppåt efter påsk-äggsplundringen...