kakanskilokamp

Möte 1
Vågen har inte varit min vän den senaste veckan, men i morse hade vi ett trevligt möte. Efter att envist hållit fast vid varje hekto har nu kroppen ställt om sig till gå-ner-i-vikt-läge igen och gjorde ett litet skutt till 95 blankt. Har visserligen plusvikt kvar från påsken, men att det rör sig nedåt är huvudsaken och ger pepp att fortsätta.

Möte 2
Var hos tandläkaren nu på morgonen och fick goda nyheter: tiden med tandställning går mot sitt slut. Inte mycket kvar nu. Dessutom behöver jag inte tandställning i nederkäken, som tandläkaren hotat med och som jag varit motståndare till och envist sagt nej till. Det lilla problemet som finns där ska nu lösas med en "sektionsbåge" i stället vilket betyder att det bara blir några tänder  på sidan av käken som behöver tandställning.
I höst ska jag ha ett snyggt leende är tanken.

Möte 3
Efter mitt sammanbrott och stora depp över den låga lönehöjningen så träffade jag högsta chefen i går för att diskutera frågan. Nervös som tusan, men lugn, gick jag in till träffen. Sa som jag tyckte - att det kändes orättvist att min arbetsprestation bedömdes som under medel.
Och han höll med.
Sa att det inte var det de ville.
Och höjde min lön så jag fick samma löneökning som de kollegor som fått över medel.
Va?
Oj, tack.
Jag är jättenöjd, stammade jag, och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen.


Jag försöker nu lära mig några vviktiga saker av allt detta:
- uthållighet är bra, resultaten kommer om jag bara orkar vänta in dem
- det är inte farligt att protestera och säga sin mening
- ta inte ut en massa saker i förväg innan jag har alla fakta på bordet, det kanske inte är som det först verkar
- jag mår bra när jag vågar hävda mig själv och stå för vad jag tycker, tänkter och känner