kakanskilokamp

Känner mig så lättad och glad att påsken är över.
Därmed är mitt uppehåll över.
Inser att jag är urusel på att ha uppehåll, det blir rena rama frossarfesten för mig.
Passar på.
Överäter allt det där som jag annars inte unnar mig.
Av egentligen ingen annan anledning än att jag får.

Men nu är det mitt riktiga liv som gäller. Tillbaka i Umeå. I min lägenhet där jag bestämmer. Utan föräldrar som triggar min dåliga självkänsla. Utan uppehåll och påskgodis och resor som alltid verkar kräva både hamburgare och choklad.

Jag försöker få in det i min skalle, att det där jag gör under till exempel påsken är undantagen. Det är inte så jag vill ha mitt liv. Det är det här som är mitt liv, när jag lyssnar till mig själv, jobbar mot mina mål, gör val för att de är bra för mig och för att jag väljer det själv.

Hallå.
Ett litet framsteg mitt i efter-påsk-bedrövelsen.
Förut har jag sett på det tvärt om - att när jag sköter mig och jobbar för att gå ner i vikt är undantaget, och mitt frossande är normalläget...

Nå. Nu väljer jag cambridge och ren kur igen.
Planen är att köra på utan uppehåll till valborg. Då kanske lite grillat, om vi får ihop kompisgänget. Sedan en vecka till med cambridge. Sedan London. Och då vill jag ha hunnit kapa ytterligare kilona ner till 90 för att få ägna mig åt seriös shopping när jag är i väg...

Låter som en bra och enkel plan
 I det här som är mitt riktiga liv.