kakanskilokamp

Den är märkvärdig för mig av två skäl:
- den är i storlek 44/46 och så liten storlek kan jag inte minnas att jag någonsin haft.
- den sitter tajt och döljer inte hela magen.

Det har varit en liten utmaning i dag. Å ena sidan har jag varit glad över storleken, å andra sidan känt mig obekväm i den tajta topen. Har gått och dragit och försökt töja och sträcka ut tyget över magen, över bilringarna, så valkarna inte ska synas allt för mycket.

Jag har i alla år försökt klä mig i bylsig kläder upptill. Små oformliga tält som inte sitter åt och avslöjar några detaljer om kroppen under. Inte för att jag tror att jag lurat någon - valkarna har synts och märkts ändå - men jag har inte känt dem.

Nu börjar en ny era, känns det som.
Jag ska sakta men säkert vänja mig med lite kortare och lite mer figurnära kläder.

Och vem har egentligen dött av att en valk putar fram?
Om man tänker efter.

Dagens vikt: ingen aning.
Efter påsk-uppehållet håller jag mig borta från vågen i några dagar för att komma ikapp förlorad vikt.
Kanske vågar jag mig på en vägning på fredag. Eller lördag. Eller så vänar jag tills efter helgen.
Vi får se.