kakanskilokamp

Okej. Jag hade målet att komma ner till 90 kg till påsk.
Det har jag inte klarat.
Vilket jag insåg redan för en tid sedan, så jag justerade målet till att försöka nå -30 kg till påsk.
Men inte heller det klarade jag.

Så är jag då misslyckad?
Nej.
Konstigt nog så känner jag det inte så.
Jag kan väl inte påstå att jag är nöjd, men jag känner mig ändå rätt lugn över situationen.
Jag vet att det finns förklaringar till att vinterns viktnedgång inte blivit lika snabb och effektiv som jag hoppats på. Jag vet också att jag trots flera återkommande snubbel och misstag alltid lyckats ta mig tillbaka och fortsätta viktresan nedåt. Det är jag stolt över.

Jag nådde nästan -30 kg, ett drygt kilo sånär. Jag har ungefär fyra kilo kvar till 90-sträcket (eller rättare sagt hade, för nu har jag uppehåll och då går vikten alltid uppåt i takt med att kolhydraterna lagarar vätska i kroppen). Jag har mitt fokus på det jag lyckats med i stället för de jag inte klarade av. Jag är glad över mina nästan -29 kg i stället för att vara missnöjd med att jag inte tog mig under 90.

Kanske håller jag på att lära mig något?
Mogna?

Nu är det påsk-uppehåll, och som jag skrev i bloggen i går så frossade jag på rejält. Inte så lyckat, men jag lägger den detaljen åt sidan för nu och fokuserar på att ha en lugn och skön påsk med mina föräldrar.

På tisdag är jag tillbaka i mina goda vanor igen.
Då ställer jag siktet på nästa mål.

Tack Vendela för den fina utmärkelsen!
Glad påsk till dej och alla andra bloggläsare.