kakanskilokamp

Jodå, jag har tagit mig igenom till andra sidan.
Efter en riktig skitdag.
Och utan att tröstäta.

Hade en riktig brottningsmatch med mig själv utanför affären i går kväll, var så nära att gå in och köpa choklad.
Tänkte: en liten bit kan jag unna mig en dag som den här.
Men övertygade till sist mig själv om att
1) det är inte värt det,
2) går jag in i affären så kommer jag inte bara ut med en liten bit choklad utan massa annat onyttigt också,
3) att tröstäta hjälper inte utan skapar bara mer oro och ångest i långa loppet.

Jag hoppas att jag sakta men säkert är på väg att programmera om min hjärna från den första instinkten att stoppa i mig onyttigheter så fort känslorna svämmar över. Måste också jobba på att ta hand om känslostormarna när de kommer, utan att bryta ihop som jag gjorde i går. Eller som min terapeut säkert kommer säga senare i dag: acceptera att de kommer, observera dem, men släpp dem sedan vidare utan att låta dem ta över.