kakanskilokamp

Har funderat en hel del på det här med eget ansvar kontra samhällets ansvar i dag för min övervikt, inspirerad av såväl Tjica som den här artikeln i dagens VK.

Jodå. Det är jag som tuggat i mig alla mina överflödskilon själv. Ingen har tvingat mig.
Det egna personliga ansvaret är stort.
Drar man ut den tanken till absurdum så får jag alltså skylla mig själv. Punkt.

Men riktigt så enkelt är det inte.
Precis som Nina Björk funderar så tror jag att vi är alla summan av en massa olika omständigheter som vårt genetiska arv, det samhälle vi lever i, hur vår kropp rent kemiskt fungerar, sociala uppfattningar som vi lärt oss sedan barnsben.

Jag har ärvt min övervikt, min pappa är och har varit kraftigt överviktig i himla många år.
Jag har också ärvt ett sätt att förhålla mig till mat och motion som inte är det allra bästa.
Jag har lärt mig i min familj att det här med att vara för stor är skamligt och något som man inte pratar om.
Jag har växt upp i ett hem där vi inte pratar om våra känslor, rädslor, drömmar och förhoppningar. Vi bekräftar varandra genom att göra saker och köpa saker.
Jag har växt upp i ett samhälle där idealet har varit och är duktig flicka, där ett slankt och vackert utseende premieras, där tjocka betraktas som fula och mindre smarta.

Det är mitt eget fel att jag är tjock.
Men med tanke på alla andra faktorer är det kanske inte så konstigt att förstå att det blivit så, när så många olika ”krafter” jobbat mot mig och gjort det svårare för mig att vara normalviktig.
Missförstå mig inte. Jag försöker inte skylla ifrån mig. Har haft den typen av tankar i perioder - att det är inte lönt för det är ändå genetiskt - men det är att smita undan sitt ansvar.

Men tänk så mycket enklare min kamp för att ta mitt ansvar för min hälsa kan bli om jag får hejarop och känner mig accepterad som jag är, i stället för att känna mig motarbetat och avvikande.

Tänker att det är kanske som i skolan. Alla barn kan givetvis lära sig läsa, skriva och räkna, för vissa går det hur lätt som helst, andra behöver lite mera tid och stöd och hjälp för att klara av det. Här pratar "samhället" om hur viktigt det är att ge barnen det stödet så tidigt som möjligt, så de inte hamnar i en ond cirkel, här har man olika metoder för att göra läsning lustfyllt, uppmuntra barnens egna initiativ, göra krånglig matematik begriplig och involvera föräldrarna att på olika sätt stötta barnen i deras utveckling.

Kanske behöver vi något liknande när det gäller övervikt; att vi tidigt stimulerar barnen att röra på sig aktivt, äta sunt, att acceptera sin kropp som den är, att ge stöd och hjälp utan att skuldbelägga när någon bär på några kilon för mycket.