kakanskilokamp

Ibland undrar jag hur min kropp står ut med mig. Tänk allt som jag utsätter den för.
Nu har det varit ett par dagar med födelsedagsfirande, släktkalas, billig alkohol och massvis av godis i taxfree.
Någon som tror att jag kunde vara måttlig och balanserad mitt i detta?

Nope.

Jag har vräkt i mig som om jag inte sett mat förut.
Vilket jag knappt har, om man tänker efter, eftersom cambridge-pulver varit min huvudsakliga föda ett längre tag.

Nu när jag tillåtit mig att fira och inte tänka så mycket på vikt och kost och sådant där så har jag verkligen passat på. Så det har blivit lite mer än vad jag först tänkt mig. Men jag hoppas att jag nu ätit så jag är nöjd för ett tag framöver...

Just nu känns det ändå tufft att gå tillbaka till ren kur och cambridge.
Men jag ska.
Jag vill.
Jag måste.
Omstart tisdag frukost. Sedan ska jag köra ren kur i två veckor innan det blir dags för en två-dagars-tur till IKEA.

Jag vet att det blir svårare med motivationen för varje gång man ska starta om, men samtidigt tror jag att jag behöver de här pauserna i min viktresa. Och jag försöker använda den fina resultaten jag har med mig som extra motivation att fortsätta i samma stil.

Det var hur som helst roligt att träffa släkt och föräldrar igen. Ännu roligare att min mamma tycker att jag det syns hur mycket som helst att jag gått ner i vikt.

Appropå det:
mamma - tjuvläser du min blogg???
Det ser nästan så ut i din webbläsare.
I så fall -sluta med det!