kakanskilokamp

Varje morgon skriver jag upp på en liten, hjärtformad griffeltaval hur mycket jag har gått ner i vikt.
Det är riktigt kul de dagar jag får ändra på siffrorna, åt rätt håll då givetvis.

Just nu står det -9,4 på tavlan.
Med -7,7 inom parantes.
Det senare är den officiella nedgången hos min cambridge-konsulent
där jag väger mig en gång i veckan.

Men egentligen är frågan hur mycket jag gått ner vikt.
Allt beror på från vilken tidpunkt jag räknar.
Jag jämför nu mot min vikt när jag började cambridga för drygt fyra veckor sedan.

Om jag å andra sidan jämför mot när jag började blogga för drygt ett år sedan, då skulle det stå -13,5 på tavlan.

Om jag jämför med den högsta vikt jag någonsin haft, så skulle det stå - 19,5 kg på tavlan. Men det var si så där sex, sju år sedan jag vägde så mycket, så det är väl inte en riktigt bra jämförelse.

Samtidigt kan man leka med siffrorna åt andra hållet:

För att klara målet att gå ner 20 kg till jul så fattas det 11,5 kg.
För att bli normaliviktig enligt BMI-tabellen, ja då fattas det hela 48 kg.

Men så smal kommer jag aldrig att bli. Jag är nöjd om jag tar mig under 80 kg så småning om.
Det är 35 kg bort ungefär.

Och med den här motivationen och takten så känns det fullt överkomligt just nu.