kakanskilokamp

Med vånda ställde jag mig på vågen i morse igen.
Borde inte väga mig så här ofta, men behövde samtidigt en bekräftelse på att stilleståndet är över.
Det är det.
Men inte var det mycket neråt på vågen.
Jag hoppas att jag kan klämma de sista hektona till nio kilo blankt till i morgon.

Däremot känner jag sakta hur min kropp förändras i takt med att jag tappar kilon.
Som i duschen i morse när jag plötsligt kände mina revben som varit (och fortfarande är) inbäddade under massa fett.
Hallå - det var länge sedan!
Men de finns kvar, och det kvar trevligt att återupptäcka dem...