kakanskilokamp

Jodå. Äntlgen. Nu har jag spräckt tian.
Vågen i morse visade att jag nu totalt gått ner 10,4 kg.
Det är helt otroligt.

Och det var precis vad jag behövde efter gårdagens mentala sammanbrott.
I dag känner jag mig lugn och full av tillförsikt igen.
Jag kan klara det här.
Jag kan ta tio kilo till.
Den här gången fungerar det.

Men samtidigt så har allt ett pris. Det är bara att inse att jag fortfarande är mycket sårbar. Det behövs inte mycket för att rubba min lilla värld och stabilitet. I går var en sådan dag jag bittert fick en påminnelse om att jag har mycket kvar att jobba på när det gäller mig själv, min inställning till min kropp och vikt och mitt förhållande till vågen och mat.

Jag vägde mig i morse trots att jag kommit överens med min terapeut att bara väga mig två gånger i veckan, tisdagar och fredagar. Men efter gårdagens besvikelse så behövde jag en god nyhet för att återfå balansen.
Så jag bröt löftet.
Fuskade lite.

Tanken är att jag ska hitta den här balansen och lugnet i mig själv, och inte söka bekräftelse från de digitala siffrorna på vågen.Den utmaningen har jag kvar. Jag är inte där än.
Men jag gör ett nytt försök.
Nästa vägning blir på fredag.