kakanskilokamp

Jag försöker att nu sakta men säkert trappa upp motionen. Vet att det är nödvändigt för att på sikt kunna hålla en bra vikt. Dessutom tycker jag att det är kul - och mår bra av att röra på mig.

Så när det bara finns plus, varför är det ändå så svårt att ta sig iväg?

Min träningskompis H pratar om det farliga med att må bra. Att vi är så vana vid att alltid ha något som är fel, något som förstör, något som inte stämmer att vi inte vågar må bra. Så när den där må-bra-känslan börjar få fäste så sabbar vi för oss själva, av bara farten, och lite för säkerhets skull...

Tror att det ligger mycket i det.
I grund och botten handlar det om min självbild och att lära mig att jag är värd att må bra, ha det bra, vara nöjd med min kropp och vikt. Det är en bra bit kvar till det. Förutom att si så där 35-40 kilo till ska bort så är det lång väg i den mentala processen.

En del i det arbetet är att växla upp motionsdelen. Har varit i väg ett par gånger och simmat med H, ska ut och gå med bästa vännen AK i kväll, och i helgen blir det båda vattengympa och simning igen.
Det känns bra.

I morgon är det vägning hos cambridgekonsulenten.
Jag hoppas - och räknar med - att jag passerat tio kilo på hennes våg också...