Att hitta balans
Har funderat mycket på det här med allt eller inget senaste dagarna.
Just nu verkar det vara det som gäller för mig.
Så fort jag gör något med än "inget" - det vill säga ren kur - så får jag problem.
Surströmmingsskiva i går kväll och jag hade bestämt mig för att äta, njuta och må gott. Det gick bra med det mesta. Märkte hur snabbt jag blev mätt, efter betydligt mindre mängd surisar och klämmor än tidigare, och det var inte heller svårt att bara ta lite av efterrättsglassen. Jag ville helt enkelt inte mer än smaka lite av glassen och var nöjd med det.
Men sedan, när flera stora chips- och ostkroksskålar kom fram på borden blev det svårt. Länge tog jag ingenting. Men i takt med att alkohol gick in kroppen så gick vett ut... Och jag tog ett, fem, femton och till slut hur mycket chips som helst. Jag åt inte värst med chips, absolut inte, och det var inte lika illa som tidigare fross-attacker har varit hemma, men det var betydligt mer än vad jag hade tänkt mig.
Balansen i mitt förhållande till mat och framför allt onyttigheter finns inte där än.
Det är bara att inse.
Jag brottades med precis samma saker för två veckor sedan, efter min egen födelsedagsfest, då jag mer eller mindre frossade loss i två dagar efteråt.
Träningskompisen H sa något klokt häromdagen när vi var duktiga och simmade på Iksu. En alkoholist hade i något sammanhang sagt till henne att det inte var särskilt svårt att sluta dricka alkohol - det som var svårt var att låta bli att börja dricka igen.
Där ligger min utmaning också.
Det svåra är egentligen inte att gå ner i vikt, det svåra är att låta bli att börja överäta och frossa i onyttigheter igen.
Bara för att jag går ner i vikt och kanske till och med når någon form av normalvikt så kommer inte mitt förhållande till mat/ätbart som tröst och känslodövare att automatiskt försvinna.
Men tills jag är där känns det bra att det finns ren kur att luta sig mot.
Nu gäller den i åtminstone två veckor till.
Och gårdagens frossa arkiveras som en nyttig erfarenhet som jag får försöka lära mig något av.
Just nu verkar det vara det som gäller för mig.
Så fort jag gör något med än "inget" - det vill säga ren kur - så får jag problem.
Surströmmingsskiva i går kväll och jag hade bestämt mig för att äta, njuta och må gott. Det gick bra med det mesta. Märkte hur snabbt jag blev mätt, efter betydligt mindre mängd surisar och klämmor än tidigare, och det var inte heller svårt att bara ta lite av efterrättsglassen. Jag ville helt enkelt inte mer än smaka lite av glassen och var nöjd med det.
Men sedan, när flera stora chips- och ostkroksskålar kom fram på borden blev det svårt. Länge tog jag ingenting. Men i takt med att alkohol gick in kroppen så gick vett ut... Och jag tog ett, fem, femton och till slut hur mycket chips som helst. Jag åt inte värst med chips, absolut inte, och det var inte lika illa som tidigare fross-attacker har varit hemma, men det var betydligt mer än vad jag hade tänkt mig.
Balansen i mitt förhållande till mat och framför allt onyttigheter finns inte där än.
Det är bara att inse.
Jag brottades med precis samma saker för två veckor sedan, efter min egen födelsedagsfest, då jag mer eller mindre frossade loss i två dagar efteråt.
Träningskompisen H sa något klokt häromdagen när vi var duktiga och simmade på Iksu. En alkoholist hade i något sammanhang sagt till henne att det inte var särskilt svårt att sluta dricka alkohol - det som var svårt var att låta bli att börja dricka igen.
Där ligger min utmaning också.
Det svåra är egentligen inte att gå ner i vikt, det svåra är att låta bli att börja överäta och frossa i onyttigheter igen.
Bara för att jag går ner i vikt och kanske till och med når någon form av normalvikt så kommer inte mitt förhållande till mat/ätbart som tröst och känslodövare att automatiskt försvinna.
Men tills jag är där känns det bra att det finns ren kur att luta sig mot.
Nu gäller den i åtminstone två veckor till.
Och gårdagens frossa arkiveras som en nyttig erfarenhet som jag får försöka lära mig något av.
Kommentarer
Trackback
