kakanskilokamp

Efter en sunkig start på dagen så lyckades jag ta mig i kragen.
Livet blir inte bättra för att man surar.
Så jag slängde i väg ett sms till en kompis om att följa med på mässan, och hon nappade.

Och det blev riktigt trevligt till slut.
Men att gå på mässa där det förekommer mat och godis är väl inte det smartaste jag har gjort under min cambridge-kur. Jag har provsmakat salami och bröd, choklad och ost. Och bestämde mig för att unna mig en lunch (souvas i pitabröd) och av bara farten blev det en morotskaka till kaffet också.

Nu är det stopp.
Tillbaka till pulver.
Har precis tackat nej till att äta tacos med goda vänner i kväll.
Det var inte särskilt svårt, för ärligt talat mår jag lite dåligt av eftermiddagens utsvävningar. Magsäcken undrar vad som står på, och hela kroppen har nog fått en sockerchock.

Det får ta den tid det tar att gå ner i vikt. Jag känner att jag måste leva också.
Och i dag behövde jag det här.