kakanskilokamp

Jag har nu bestämt mig för att glömma den här dagen.
Den finns inte.
Ingen deppighet, inga misslyckanden, inga krossade förhoppningar, ingen vikt som är åt skogen.
Poff.
Borta.

I morgon är en ny dag.
Det är den som räknas. Och nästa. Och nästa.
De ska bli bättre.
Jag kan och jag vill.

Nu ska jag dra täcket över huvudet och vänta på att den här dagen som inte finns snart tar slut.