kakanskilokamp

Att gå och handla är en enda lång kamp mot frestelser.
Cambridge-kuren innebär tack och lov att jag inte behöver handla så ofta, men ett och annat besök på affären blir det fortfarande. Ägg och räkor vill jag alltid ha hemma, och i dag behövde jag även tvättmedel inför helgens stortvätt. Så jag åkte till coop efter jobbet och tänkte mig en snabb vända in och ut.

Redan i entrén förstod jag att skulle bli problem.
I dag: ostprovning stod det på ett anslag.

Ost!
Hjälp.
Jag älskar ost!
Och att stå emot något så frestande när magen dessutom kurrar lite, det var bara att glömma.

Men jag kände mig ändå rätt nöjd, smakade på en bit parmesan, men hoppade över så väl brödet som pasta-smakprovet.

Bara några meter bort väntade dock en ny "ost-station".
Samma sak - höll mig till två ostkuber, och hoppade över kex och bröd.

Men precis innan kassorna så snubblade jag.
Choklad.
Mörk choklad.
Stora härliga bitar.
Och det stod mitt namn på en av dem.
Det var bara att kapitulera. Chokladen var supergod.

Den planerade belönings-lunchen i morgon känns mer avlägsen än någonsin...