kakanskilokamp

Riktigt så blev det inte.
Hade bara massa av energi i kroppen och plötsligt så tog jag tu med den garderobsrensning jag påbörjat tidigare men inte avslutat.

Så jag provade kläder.
För stora kläder.
Kläder jag inte haft på evigheter, och inte begriper hur jag kunde köpa.

Jag sorterade i högar. En gigantisk sådan med hela och rena kläder som jag inte längre kan ha. De är för stora, eller helt enkelt kläder som jag inte ser mig ha på mig igen. För när man är stor och får kämpa för att hitta kläder i rätt storlek blir det lätt ett och annat desperat köp bara för att det råkar vara något som för en gångs skull passar.... Tanken är i varje fall att skicka i väg dessa kläder till Myrorna eller Emmaus eller liknande.

Det blev också en lite mindre hög med lite finare kläder, som dock är förstora, som jag ska försöka kränga på tradera. För några kronor vore det ju trevligt att få tillbaka...

Men det blev också en hel del kläder som fick flytta tillbaka in i garderoberna. Kläder jag glömt bort att jag hade, som jag köpt, och sedan inte använt för att de var lite för små. Nu passar majoriteten av dem. Inte minst hittade jag flera jeans, så hösten är räddad på byxfronten!

Men när jag nu tittar på den stora hög som ska skänkas i väg får jag lite tvär-ångest. För tänk om jag går upp i vikt igen? Om det här inte håller? Då behöver jag ju de där kläderna, i varje fall några av dem? Ska jag spara några för säkerhets skull? Eller ska jag se det som en symbol - att jag bränner broarna bakom mig? Att dit ska jag aldrig igen?

Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Det känns inte bra att ha kvar några storlek 52 jeans uti-fall-att. Det är ju lite som att säga till mig själv att jag inte litar på mig.
Å andra sidan vet jag att det är vanligt med bakslag...