Äntligen under 105
Så kom då det efterlängtade beskedet på vågen i morse.
Jajemensan.
Jag väger nu under 105 kilo. Jippi!
Dessutom med lite marginal, 104,7 visade vågen i morse.
Total viktminskning: 18,1 kilo på knappa tre månader.
Det är jag riktigt nöjd med.
Nu vore det väl tusan också om jag inte ska ta mig under tresiffrigt till jul.
Men november är en svår månad - det är flera kalas och fester inplanerade som jag har tänkt och vill vara med på, så många korta uppehåll blir det. Men vis av erfarenheterna från senaste omstarten, efter IKEA-resan, så tänker jag inte göra upphåll på flera dagar, utan jag äter till exempel den middagen som jag bestämt mig för att gå på, och sedan gäller pulver igen direkt efteråt.
Jag har klagat lite på bloggen att jag tycker det står still på vågen och går långsamt. Men blogg-kollegan Vendela påpekar mycket riktigt att det faktiskt rör sig nedåt hela tiden, även om det inte är jätteskutt varje dag. Så rätt så. Det är bara mitt tålamod som tryter. Jag vill gå ner allt på en gång, och glömmer bort att det tagit många år att bygga upp all den övervikt jag har...
Dagen har dessutom blivit lite extra förgylld av att en kollega viskande undrade om jag inte gått ner i vikt... och så fick jag en efterlängtad komplimang. Det värmde.
Känner mig inspirerad nu.
Tror att det blir en promenad på lunchen så kan jag bocka av dagens motion också.
Enda smolken i bägaren är den onda axeln. Medicinen har börjat verka, och det onda gör lite mindre ont i dag, men det är långt ifrån bra än. När tusan ska sjukgymnasten höra av sig?
Jajemensan.
Jag väger nu under 105 kilo. Jippi!
Dessutom med lite marginal, 104,7 visade vågen i morse.
Total viktminskning: 18,1 kilo på knappa tre månader.
Det är jag riktigt nöjd med.
Nu vore det väl tusan också om jag inte ska ta mig under tresiffrigt till jul.
Men november är en svår månad - det är flera kalas och fester inplanerade som jag har tänkt och vill vara med på, så många korta uppehåll blir det. Men vis av erfarenheterna från senaste omstarten, efter IKEA-resan, så tänker jag inte göra upphåll på flera dagar, utan jag äter till exempel den middagen som jag bestämt mig för att gå på, och sedan gäller pulver igen direkt efteråt.
Jag har klagat lite på bloggen att jag tycker det står still på vågen och går långsamt. Men blogg-kollegan Vendela påpekar mycket riktigt att det faktiskt rör sig nedåt hela tiden, även om det inte är jätteskutt varje dag. Så rätt så. Det är bara mitt tålamod som tryter. Jag vill gå ner allt på en gång, och glömmer bort att det tagit många år att bygga upp all den övervikt jag har...
Dagen har dessutom blivit lite extra förgylld av att en kollega viskande undrade om jag inte gått ner i vikt... och så fick jag en efterlängtad komplimang. Det värmde.
Känner mig inspirerad nu.
Tror att det blir en promenad på lunchen så kan jag bocka av dagens motion också.
Enda smolken i bägaren är den onda axeln. Medicinen har börjat verka, och det onda gör lite mindre ont i dag, men det är långt ifrån bra än. När tusan ska sjukgymnasten höra av sig?
Kommentarer
Trackback
