Aldrig försent att hoppas
www.fotoakuten.se
Det är sent
och den sista sommarbrisen
lyfter sitt draperande hösttäcke över
landskapet.
Man anar en färgrik
tavla av skymning -
sedan mörker som sjunker
som letar i famlande mörker och
söker det ljus man har tänt
för att hitta en mening att leva – att
uthärda och finna sitt gryt
för att vila
och vänta vid dörren
på gryning.
Står man bara ut –
är det aldrig för sent.
Aldrig för sent för att hoppas.
En dikt av Göran Hansson.
Ibland handar det bara om att stå ut.
Och att hålla fast vid hoppet att det även efter denna höst kommer en vår och sommar.
Känner mig lite vemodig så här på söndag morgon, inte på ett dåligt sätt, utan bara lite behov av att vara stilla och eftertänksam. Känner att jag trots allt jag varit med om, både i vikt-resa och annat, så har hoppet på något konstigt sätt alltid funnts kvar.
Det är stort.
Kommentarer
Postat av: Bantarbritta
Tack för peppet, det kan behövas! Jag har kört cambridge två gånger, den första körde jag kombinerad kur, men det är faktiskt lättare med ren kur eftersom man håller sig från ALLT! Under kombinerad är det lättare att skitsaker följer med. ;)
Trackback
