kakanskilokamp

Just nu är vågen en riktigt god vän.
Ville ge den en liten kram i morse. För nu vänder den nedåt, rätt så rejält skutt för andra dagen i rad.
I morse: 104,1 kg.
Minder än 1,5 kilo kvar till att passera 20 kilo blankt. Och sedan återstår knappa tre till för att bli tvåsiffrig.

Härligt.

November blir en utmaning, så det känns bra att ha marginal. Det är kalas och fester nu fyra helger på raken. En av dem ska jag välja bort, annars blir det för mycket (=jag går dit, men äter/dricker ingenting tänkte jag). De andra tre ska jag unna mig, med måtta.

Som i kväll, då jag ska i väg medett  tjejgäng och fira en barndomskompis som fyller 40 om några veckor. Först ett par timmar på en relax/spa-avdelning, sedan middag. Jag har valt bort efterrätten, och har valt så GI-troget som möjligt till förrätt och varmrätt. Och dricker vatten till.

Känner mig fortfarande lite vilsen när det gäller att sätta upp nya mål. Visst, långt därborta finns ett slutmål, men när jag tagit mig under 100 kilo - hur ska jag tänka då? Vill och planerar att fortsätta med cambridge så länge det går, men någon gång måste jag gå över till vanlig mat. När är det bäst läge för det? Och är det realistiskt att tro att jag kan fortsätta snitta på 6-7 kilo i månaden även i fortsättningen, eller måste jag lägga ribban lägre? Suck. Det är svårt att både vilja så mycket och samtidigt vara rädd för att ta i så jag sabbar allting.

Så jag gör som jag brukar göra: jag skjuter det framför mig.
Jag är ju inte riktigt där än.
Och även om jag är nära så vågar jag inte ta ut något i förskott.