kakanskilokamp

Nu har jag lugnat ner mig något, men för en liten stund sedan var jag så irriterad och arg att jag kunde spricka. Det körde ihop sig på jobbet, blev superstressigt, och jag kände det som att jag blev kastad som en vante hit och dit och skulle lösa alla problem på en gång.

Och då låg de där.
Härliga, färdiga mackor, fritt fram för vem som helst att ta.
Varsågod. Ät mig. Gott, gott.
I stressen och ilskan så hade jag naturligtvis inte hunnit hem för att äta min cambridge, så hungrig var jag ovanpå alltihopa.

Två mackor blev det.
Det hade kunnat bli två till, utan problem.

Så just nu brottas jag med mig själv om jag ska sticka och köpa sushi till middag, eftersom jag redan förstört dagens cambridge-kur, eller inte...
Det förnuftiga svaret är givetvis att hålla mig till min plan och cambridge. Men just nu har jag inte mycket att sätta emot, så jag tror att jag tillåter mig att falla för frestelsen...

Ska fundera på saken några minuter till.
Men den här veckan är ändå dålig, den känns förlorad.
Siktet är någonstans redan nu inställt på nästa vecka i stället.