kakanskilokamp

I dag är jag så himla stolt över mig själv.

Jag var på en middag i går kväll, med några av mina bästa vänner, och jag höll mig ståndaktigt till min cambridge-kur OCH kunde ändå sitta med och ha trevligt på middagen. Min plan som jag gjort upp i förväg, att smaka lite på köttet, men inget mer höll. Jag till och med skrapade av såsen på köttet - jag som älskar sås! Och när efterrätten, en äppelpaj med nötter och glass kom fram, så tog jag inte ens ett smakprov.

Det kan låta som en tråkig uppoffring, och visst hade jag gärna smakat av allt gott som dukades fram, men jag hade min agenda och just nu passar inte en smarrig middag in i den. Jag vill så gärna få lite uthållighet på ren kur, efter allt hattande fram och tillbaka som varit. För uthållighet ger resultat. Och jag VILL ha resultat.

Än en gång så får jag bevisat för mig själv att jag faktiskt kan, och att så mycket handlar om att jag bestämmer spelreglerna för mig själv i förväg. Den här gången hade jag också i förväg sagt till alla andra på middagen vad som gällde, för att slippa en massa frågor och ursäkter när jag väl satt vid bordet.

Dagens vikt: 101,3 kg.
Alltså ett skutt nedåt.
En trevlig bekräftelse på att jag gjorde rätt val i går.