kakanskilokamp

Har haft en otroligt jobbig helg, känner mig dundersliten och tom i skallen. Ska inte trötta er med detaljer, men det visade sig i varje fall att min kompis och hennes gubbes gemensamma födelsedagsfest med över 100 gäster inte var så väl förberedd som det var tänkt, och det inte på långa vägar räckte med en person i köket för att hinna få ut all mat, fylla på alla fat och plocka undan all disk. Så i stället för att vara på fest i helgen har jag haft kökstjänst.

Men det finns en ljusglimt som väger upp allt.

Sökte mig förtvivlat efter ett par snygga, bruna byxor till festen, vilket visade sig vara ett hopplöst projekt. Allt är svart och grått nu. Men som sista utväg åkte jag på en modebutik i närheten av där kompisen bor. De har inte några stora klädmärken, men jag tänkte att kanske, kanske kan de ha något i storlek 48 som jag kan få på mig.

På plats fanns det givetvis inget brunt, men jag hittade ett par mörkblåa snyggare jeans som jag blev förälskad i. Storlek 46. Alltså vanlig storlek 46 - inte tjockisvarianten som alltid är lite mer generösa. Kunde inte motstå att prova dem - och jag fick på mig dem! Trånga som satan i midjan, och den översta bilringen putar ut rejält ovanför.

Men det spelar ingen roll.
JAG KAN HA JEANS I STORLEK 46!

Jag ser nu hur en helt ny värld är på väg att öppnas för mig, där jag inte längre är hänvisad till speciella märken med stora storlekar utan kan börja titta på kläder i hela butiken. Okej, jag är inte riktigt där än, och är fortfarande större upptill än nertill, men jag kan börja glänta på den dörren i varje fall.

Det var länge sedan jag kände mig så snygg i ett par jeans som jag gör nu.
Riktigt längtar till helgen då jag ska på ny fest och kan ha dem på mig.
Och den här gången blir det riktig fest.
Ingen kökstjänst.

PS: Nu gäller cambridge igen, men eftersom helgen innehållit vanlig mat och massa sötsaker så tänker jag låta bli att väga mig på ett par dagar... DS,