kakanskilokamp

Det blev ett sista felsteg innan jag kunde lägga helgen bakom mig.
En mazarin. Sisådär 275 kalorier som jag inte behövde.
Och ett antal extra kolhydrater.
Men ack så god...

Så är det bara.
Jag kallar mig inte kakan för inte. Gottegris på bakverk som jag är.

Det var ett fika på café som ställde till det. Eller egentligen inte, jag kunde om jag verkligen ville bara druckit en kopp te. Men när jag stod där framför disken och skulle beställa så kändes det som om alla kakor samidigt lockade och pockade på mig... Så jag gav efter.

Gjort är gjort.
Jag vägrar att gräma mig.
Nu fortsätter jag som vanligt med mina cambridgedrinkar.

Helgens utsvävningar syntes dock på vågen i morse. Inte mycket, ett par hekto plus bara. Inte så att jag tror att jag gått upp i vikt egentligen, utan det är väl mer kolhydratlagren som samlat på sig extra vätska igen.

Desto roligare bekymmer är annars kläderna.
En gammal god vän fyller jämnt i helgen, och jag funderar som bäst vad jag ska ha på mig. Provade den tunika jag hade på min 40-års fest, den som var tajt då. Nu sitter den nästan för löst. Funderar på att köra den i repris, men då behöver jag något nytt till, för vita byxor känns inte gångbart i november. Och kanske en kofta eftersom den är väldigt kort i ärmen.... Eller ska jag köpa helt nytt? Vilket skulle vara kul, men kanske oekonomiskt eftersom planen är att fortsätta gå ner i vikt... Å andra sidan ska jag på fest med jobbet senare denna månad, och då kan jag använda nya kläderna då...

Jag fortsätter att funder på kläder.
Hur som helst har det blivit lite roligare med kläder nu, även om jag har en bra bit kvar till en normal 40/42.