kakanskilokamp

I dag känns det som om frestelserna ställt sig på kö hos mig.

Klarade lunchen galant, trots att jag var tvungen att vara med på ett lunchmöte där det serverades pastasallad med salami, fetaost och färsk annanas... hjälp så gott det såg ut! Jag hade ätit min cambridge innan, och snodde bara ett kvarts ägg som jag stoppade i mig tillsammans med vatten när de andra festade loss på sallande.
Avstod också från den lilla chokladbit som bjöds till kaffet.

Tillbaka på jobbet så fanns det plötsligt en kakburk i lilla rummet där kaffeautomaten och vattnet finns.
Varsågoda. Bara att ta.
Jag lät bli.

Sedan kom en kollega förbi med nyinköpt fair-trade choklad, mörk sådan, som hon köpt i ett större parti och nu ville bli av med några av chokladkakorna. Då gick det inte längre.
Jag köpte två.
En till mig själv, en för att ge bort.
Men det är mörk choklad, och det är en av de få sakerna jag unnar mig ibland.

Och jag har inte öppnat den.
Inte än.
Men det blir nog en bit eller fem efter vattengympan i kväll, om jag känner mig själv rätt...