Fokus
Jag börjar hitta mitt fokus igen.
Nu är alla inplanerade små avbrott och festligheter avklarade för ett tag framöver.
Det känns som en stor lättnad.
Jag vet att det här hattandet av och på cambridge inte är bra för mig, och nu har jag fått det svart på vitt att jag så lätt tappar mitt fokus. De gamla tankarna kommer smygande, "om jag ändå ska äta middag i morgon och göra ett avbrott, då kan jag ju fuska lite i dag också..."
Har precis kommit hem efter simning på Iksu med träningskompisen H, och det är så skönt att ha en person i samma situation att bolla med. Jag beklagade mig över min veckan, och hon spände ögonen i mig och förklarade i ganska ärliga ordalag att jag inte är riktigt klok. Och hon har så rätt. Visst, det har varit en del fusk i veckan och jag har haft ett par anfall av överätning/tröstätning, men det har också varit mycket som är bra den här veckan. Varför lägger jag då allt fokus på det misslyckade, i stället för att ta till mig av det som fungerat?
- I fredags stod jag med en påse ostkrokar i handen på affären, planen var att ha att tröstäta senare på kvällen.
Jag lade tillbaka den och gick ut ur affären utan att handla något.
- I lördags hade jag tänkt ut hur jag skulle köpa hem chips för att ha när jag kom hem från festen.
Jag lät bli. Jag höll mig till cambridge fram till festen.
- Jag har varit och tränat tre gånger i veckan, och har ett vattengympa-pass inplanerat i kväll.
- Jag har tydligt talat om för min kompis som vill bjuda på middag nästa helg att jag gärna kommer, men att jag inte tänker äta någon mat eller dricka alkohol eftersom jag nu behöver en lite längre period med cambridge för att nå mina mål.
Jag måste lära mig att ta fasta på det som fungerar och är bra, och faktiskt se att det överväger det som misslyckas. Jag kommer att fortsätta göra misstag," fuska" och trilla dit - men jag ska bli bättre på att hålla kvar fokus på målet, på det som fungerar och på att rätta till mina misstag så snabbt som möjligt. Jag är inte perfekt, men det är inget att sträva efter heller. Jag är mänsklig, och jag är fortfarande på väg på min stora viktresa.
Nu är alla inplanerade små avbrott och festligheter avklarade för ett tag framöver.
Det känns som en stor lättnad.
Jag vet att det här hattandet av och på cambridge inte är bra för mig, och nu har jag fått det svart på vitt att jag så lätt tappar mitt fokus. De gamla tankarna kommer smygande, "om jag ändå ska äta middag i morgon och göra ett avbrott, då kan jag ju fuska lite i dag också..."
Har precis kommit hem efter simning på Iksu med träningskompisen H, och det är så skönt att ha en person i samma situation att bolla med. Jag beklagade mig över min veckan, och hon spände ögonen i mig och förklarade i ganska ärliga ordalag att jag inte är riktigt klok. Och hon har så rätt. Visst, det har varit en del fusk i veckan och jag har haft ett par anfall av överätning/tröstätning, men det har också varit mycket som är bra den här veckan. Varför lägger jag då allt fokus på det misslyckade, i stället för att ta till mig av det som fungerat?
- I fredags stod jag med en påse ostkrokar i handen på affären, planen var att ha att tröstäta senare på kvällen.
Jag lade tillbaka den och gick ut ur affären utan att handla något.
- I lördags hade jag tänkt ut hur jag skulle köpa hem chips för att ha när jag kom hem från festen.
Jag lät bli. Jag höll mig till cambridge fram till festen.
- Jag har varit och tränat tre gånger i veckan, och har ett vattengympa-pass inplanerat i kväll.
- Jag har tydligt talat om för min kompis som vill bjuda på middag nästa helg att jag gärna kommer, men att jag inte tänker äta någon mat eller dricka alkohol eftersom jag nu behöver en lite längre period med cambridge för att nå mina mål.
Jag måste lära mig att ta fasta på det som fungerar och är bra, och faktiskt se att det överväger det som misslyckas. Jag kommer att fortsätta göra misstag," fuska" och trilla dit - men jag ska bli bättre på att hålla kvar fokus på målet, på det som fungerar och på att rätta till mina misstag så snabbt som möjligt. Jag är inte perfekt, men det är inget att sträva efter heller. Jag är mänsklig, och jag är fortfarande på väg på min stora viktresa.
Kommentarer
Trackback
