Fixerad
Vågen i morse visar 103,6 = stilla på samma nivå som före helgens frestelser.
Tröttsamt.
Men jag vet ju varför.
Är lite bekymrad över mig själv just nu. Känner att jag är fixerad vid min vikt, av vad jag stoppar i mig, hur jag motionerar osv. Visst, det är sunt att ha koll på sig själv, men då det upptar nästan all min tid - och dyker upp i huvudet i allt jag gör. Nä, helt bra är det inte. Måste hitta något avslappnat sätt till att gå ner i vikt som INTE betyder att jag struntar i allt och släpper helt på tyglarna.
Som efter vägningen i morse, då kände jag mest panik över att det inte går snabbare nedåt eftersom jag i helgen ska äta vanlig mat när jag ska hjälpa en kompis med hennes 40-års fest. "Hinner jag fixa de sista hektona så jag når 20 kg blankt?" tänker jag och så börjar jag räkna dagar och träningspass och kalorier fram till lördag...
Jag vet att jag kommer att äta i helgen, äta gott och onyttigt. Det har jag sedan länge bestämt mig för, och jag vill vara med och fira min kompis och även hjälpa henne laga maten inför festen, Att jag bestämt mig för att göra så, att låta november vara en långsam månad då det inte händer lika mycket med vikten som tidigare i höst, hjälper inte. Som jag skrivit förut - förnuft och känsla hänger inte alltid ihop...
Önskelista till tomten:
ett paket tålamod, en skopa sunt förnuft och en nypa avslappnad inställning till mitt viktprojekt.
Tröttsamt.
Men jag vet ju varför.
Är lite bekymrad över mig själv just nu. Känner att jag är fixerad vid min vikt, av vad jag stoppar i mig, hur jag motionerar osv. Visst, det är sunt att ha koll på sig själv, men då det upptar nästan all min tid - och dyker upp i huvudet i allt jag gör. Nä, helt bra är det inte. Måste hitta något avslappnat sätt till att gå ner i vikt som INTE betyder att jag struntar i allt och släpper helt på tyglarna.
Som efter vägningen i morse, då kände jag mest panik över att det inte går snabbare nedåt eftersom jag i helgen ska äta vanlig mat när jag ska hjälpa en kompis med hennes 40-års fest. "Hinner jag fixa de sista hektona så jag når 20 kg blankt?" tänker jag och så börjar jag räkna dagar och träningspass och kalorier fram till lördag...
Jag vet att jag kommer att äta i helgen, äta gott och onyttigt. Det har jag sedan länge bestämt mig för, och jag vill vara med och fira min kompis och även hjälpa henne laga maten inför festen, Att jag bestämt mig för att göra så, att låta november vara en långsam månad då det inte händer lika mycket med vikten som tidigare i höst, hjälper inte. Som jag skrivit förut - förnuft och känsla hänger inte alltid ihop...
Önskelista till tomten:
ett paket tålamod, en skopa sunt förnuft och en nypa avslappnad inställning till mitt viktprojekt.
Kommentarer
Trackback
