Tredje gången gillt
Har precis kommit hem från ett två-årskalas med massa onyttigheter. Så jag har avslutat denna vecka i samma stil som det har varit här på slutet: fullt av onyttigheter. Det har bara varit hopplöst här på slutet.
Men i morgonbitti bär det av till hälsohemmet igen.
För tredje gången.
Som jag skrivit förut är det dubbla känslor.
Å ena sidan längtar jag och ser fram emot att få den här veckan. Det är en ovärderlig hjälp att komma med på banan igen, komma igång med motion igen, komma ihåg hur bra jag mår när jag äter bra och rör på mig. Å andra sidan är det jobbigt att visa upp en urusel vår utan några som helst goda resultat på vågen.
Jag har varit nere här på slutet, vilket väl inte undgått någon bloggläsare. Hos min terapeut i fredags undrade jag högt om det var lönt att satsa en gång till, eftersom facit hittills har varit misslyckande. Fick en sträng blick av min terapeut. Retoriskt så undrade han vad alternativet är - och svaret är naturligtvis att det inte finns något alternativ. För även om jag ständigt lägger krokben för mig själv så är det här precis vad jag vill.
Så med en åsnas dumma envishet: tredje gången gillt. Hälsohemsveckan får bli ett nytt startskott för en sommar som ska bli min sommar - sommaren då jag vände på den här 125-kilos skutan.
Det som har varit stryker jag ett sträck över, lägger i arkivet som en erfarenhet - inte som ett facit eller förutspåelse för hur denna nya resa ska bli.
Men i morgonbitti bär det av till hälsohemmet igen.
För tredje gången.
Som jag skrivit förut är det dubbla känslor.
Å ena sidan längtar jag och ser fram emot att få den här veckan. Det är en ovärderlig hjälp att komma med på banan igen, komma igång med motion igen, komma ihåg hur bra jag mår när jag äter bra och rör på mig. Å andra sidan är det jobbigt att visa upp en urusel vår utan några som helst goda resultat på vågen.
Jag har varit nere här på slutet, vilket väl inte undgått någon bloggläsare. Hos min terapeut i fredags undrade jag högt om det var lönt att satsa en gång till, eftersom facit hittills har varit misslyckande. Fick en sträng blick av min terapeut. Retoriskt så undrade han vad alternativet är - och svaret är naturligtvis att det inte finns något alternativ. För även om jag ständigt lägger krokben för mig själv så är det här precis vad jag vill.
Så med en åsnas dumma envishet: tredje gången gillt. Hälsohemsveckan får bli ett nytt startskott för en sommar som ska bli min sommar - sommaren då jag vände på den här 125-kilos skutan.
Det som har varit stryker jag ett sträck över, lägger i arkivet som en erfarenhet - inte som ett facit eller förutspåelse för hur denna nya resa ska bli.
Kommentarer
Trackback
