kakanskilokamp

Det enkla livet på hälsohemmet är över. Så som planeringen ser ut ska vi inte träffas igen förän om tre år i den grupp som jag är med i. Tanken är att vi då ska återsamlas och vissa upp våra "nya" hälsosamma kroppar.... När vi skiljdes åt i går kändes det ändå som om det är möjligt.

Jag kunde inte låta bli att ställa mig på vågen på morgonen för att se vad en vecka på den "rätta vägen" hade gett. Och ta mig tusan, nästan ett kilo ner.
Härligt.
Det inspirerar.

Men verkligheten kom snabbt i kapp mig. För varje mil jag närmade mig Umeå och hemma igen så kom längtan efter att försoffa mig framför tv:n och äta glass. Det stora sötsuget efter en vecka med minimalt med socker blev så starkt att jag frossade i ett glasspaket på kvällen. Må så vara. Jag unnade mig det. Min tanke är att nu har jag gjort det - och behöver inte göra om det.

I stället planerar jag för en helg och ny vecka fylld med härliga promenader och god, sund mat.
Jag tror att det kan gå hyggligt bra.
Trots allt.
Det gäller bara att få geleklumpen inne i huvudet att förstå att jag vill göra det nya och lämna mina enkelspåriga, gamla, dåliga vanor.