kakanskilokamp

I eftermiddag ska jag på kontroll hos distriktssköterskan. Eller egentligen diabetessköterskan. Hon ska kolla mitt blodsocker, och prata allmänt om hur jag mår.

Det är alltid svåra besök.
För jag har ju inte diabetes.
Jag vägrar att erkänna det.
Jag har tillfälligt för högt blodsocker som jag är på väg att få ner.
Så det så.

När jag går ner i vikt, då kommer mitt blodsocker att bli toppen. Så då kan jag glömma den här parantesen i mitt liv. Och eftersom det är en parantes så behöver jag inte låssas om den så mycket just nu.

Någon som tror att det här är en hållbar strategi?

Men jag försöker leka blundleken - om jag blundar och inte ser det, då finns det inte...
Och håller samtidigt tummarna för att mitt blodsocker är snällt mot mig i dag.