kakanskilokamp

En sjukt intensiv vecka är på väg mot sitt slut. Har precis packat väskan och ska snart lämna konferensanläggningen för att åka in till Stockholm city. Hade planerat att shoppa loss i dag, men är lite trött i ögat efter gårdagens avslutningsfest, så det blir en lugnare sko-sökning i stället...

Veckan har varit en riktig berg-och dal-bana och jag tänker inte avslöja några detaljer. Men å ena sidan är jag överväldigad för att så många människor har sagt så många positiva saker om mig. Å andra sidan har jag även mött besvikelser och fått en dörr stängd framför näsan på mig (metafor). Hur som helst, nu känns det lite som att ett nytt kapitel börjar. Nu ska jag koncentrera mig på mig själv.

Jessica A har skrivit i en kommentar att jag ska försöka vara snällare mot mig själv och berömma mig själv mer. Hon har helt rätt. Jag vet att jag är väldigt hård mot mig. Stundtals skoningslös. Livet handlar inte bara om vikt. Så sant. Jag vet att jag tenderar att blir lite väl fixerad vid det.

Just nu är jag inte riktigt i fas i tanke och känsla i den här frågan, men känner att jag skulle behöva landa den och hitta ett mål att sträva mot som ger energi, och inte prestationsångest. Men hur jag ska landa det, så det inte bara blir tomma ord utan något som jag verkligen kan tro på, vet jag inte just nu. Men det tål att fundera på. Och det ska jag gör.