kakanskilokamp

Det är så lätt att fastna i ett gnäll-bälte och tycker-synd-om-mig-själv läge. Det kan stundtals vara rätt så skönt att få ägna sig åt en rejäl dos självömkan, men det är inte speciellt konstruktivt.

Jag är helt medveten om att jag är i något sådant konstigt tillstånd just nu och funderar på hur jag ska ta mig ur det. Men orken räcker inte riktigt till.

Räddningen kommer nästa vecka då jag ska åka iväg på en veckas återbesök på mitt hälsohem igen.
Där finns mitt fokus. Eller rättare sagt, där ska jag hitta igen mitt eget fokus.

Så jag trycker på paus-knappen för mig själv i några dagar och försöker bara rodda livet på någon hjälplig nivå till dess.