kakanskilokamp

Livet känns verkligen både ock just nu. Jodå, jag har fått till träningen bättre denna vecka.
Vattengympa både i onsdags och i dag lördag. I morgon söndag blir det dans.
Tre pass på en vecka, helt okej.

Men jag stoppar i mig för mycket och för fel. Och vet inte riktigt hur jag ska hitta motivationen till att ändra på det.

Just nu är jag i ett tillstånd där jag funderar mycket över mig själv och framtiden. Och behöver utrymme för att få ta mig igenom dessa tankar. Samtidigt känner jag mig såå ensam och vill ha ett facit så jag slipper ta alla beslut själv.

Jag känner mig trots allt laddad för att satsa ännu en gång och hitta tillbaka till den röda tråden, mitt fokus, mitt viktminskningsprojekt. Jag är inte redo att ge upp! Funderar på att testa någon pulverdiet för ett tag, bara för att komma igång... Å andra sidan känns det som om slaget är förlorat. Så många år har gått till spillo, att jag tvivlar på att det är värt satsningen.

Så här håller jag på.
Inte undra på att jag då och då känner mig lite vilse i pannkakan.
Kom till baka Staffan Westerberg och ge mig svaren!