kakanskilokamp

Jag är extra-matte åt en kompis katt i veckan.
Det är en intressant upplevelse.
Jag som aldrig haft husdjur som vuxen, om inte några mindre akvarium ska räknas...

Kissen har på några dagar helt vunnit mitt hjärta. Hennes kelighet när jag kommer hem från jobbet, då hon stryker sig runt benen och följer varje steg jag tar, hoppar upp och lägger sig på min axel och vill bli kliad i all oändlighet... till de smygande stegen som plötsligt blir en tokrusning efter något som bara hon ser i andra änden av rummet... till det sömniga ögonen som lojt tittar upp från soffan för att kolla att jag är kvar då och då...ja, jag bara smälter.

Jag har upptäckt ett par saker:
- katter sover mycket.
- katter är självständiga och stunderna med mys och kel är bara till låns och på deras villkor.

Men jag är tok-förälskad.
Skulle utan tvekan kunna skaffa katt själv, om det nu inte var för att jag är borta då och då, och måste lämna kissen ensam långa stunder. Det är inte snällt mot ett djur.

Så jag nöjer mig med att vara kattvakt för tillfället och tar vara på tiden med lilla gummelumman (så snabbt man kommer på en massa smeknamn....)

I kväll ska jag bara ut och gå i elljusspåret.
De senaste dagarnas slöhet ska promeneras bort.
Så det så.