kakanskilokamp

Var sååå trött i morse. Tänkte ge mig ut på en morgonpromenad i el-ljusspåret men det fanns inte en chans. Men trots allt motstånd, all trötthet och alla upptänkliga ursäkter så kom jag mig i väg till slut ändå.
Jag är så stolt över mig själv.

Benen kändes som bly - inte minst i uppförsbackarna.
Men jag gav inte upp.
Fem kilometer knatade jag runt.

Åt sedan en nyttig lunch och kände mig riktigt nöjd och belåten.

Tyvärr höll jag inte i det till slutet. Hade upp uppdrag för mitt jobb sent på eftermiddagen, och planen var att skaka nutrilett till middag och mellanmål. Men bilen stod parkerad utanför en hamburgerestaurang och då slog reptilhjärnan till.

En tröst i bedrövelsen är att jag valde bort stripsen och "bara" åt en hamburgare.
Men det var inte riktigt så jag tänkt mig.

Det känns ändå rätt okej. En liten fallgrop, men inte oöverkomlig.
Känner mig konstigt nog laddad för en ny runda i el-ljusspåret i morgon.