kakanskilokamp

Ett par promenader har jag klämt in de senaste dagarna.
Och i går cyklade jag uppförsbacke till en kompis för att vara med på fotbolls-grillning (grillat först, fotboll på tv sedan).

Då blev det pinsamt uppenbart att min kondition ligger i botten.

Jag brukar klara av samma sträcka, trots den segslitna uppförsbacken, rätt så bra men nu blev jag en blåsbälg redan i början av turen.

Nä, ut och promenera mera kakan. Det är det enda som gäller. Det finns egentligen inga ursäkter.
Vädret är bra.
Jag har tid.
Jag har ett bra elljusspår runt knuten.
Jag har bra skor.

Men jag är lite lat...  och det är det hinder jag har att tampas med just nu.

Det övriga hindren och projekten i livet, typ gå ner i vikt,  tänker jag inte på just nu...