Ätstörning?
Alltså på riktigt.
Klappade igenom efter jobbet av flera olika skäl och frossade sedan i onyttigheter.
Pringels chips. Plättar med sylt och socker. Marängglass. Och mer chips.
Mådde riktigt illa men kunde inte sluta äta för det.
Och riktigt kände hur jag gick upp i vikt och alla mina ambitioner att gå ner kastades överbord.
Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra för att ta mig ur det. Har fortfarande en tanke på att nutriletta för att bryta det destruktiva mönster jag är mitt inuti igen.
Enda trösten i bredövelsen är att jag inte stoppar fingrarna i halsen efter mina frosserier.
Där går gränser.
Även om jag hatar att vara fet så tar jag det tusen gånger hellre än kräks upp maten.
Det måste finnas en annan lösning
För övrigt har det regnat hur många dagar i sträck som helst här i Umeå.
Om inte annat så är det skäl för att bli deprimerad.
Det är jättesvårt att hitta en balans i sitt ätande som håller och känns bra.
Att banta (nutrilett) för att sluta överäta brukar dock aldrig vara en bestående lösning på problemet.
Hoppas det löser sig för dig!
Jag hatar dagens ideal att man måste vara smal.. Folk blir manipulerade och dras in i en fantasi om att det blir jättebra om man bara blir smal. Önskar själv att jag vore smalare även fast jag inte alls är överviktigt. Och det gör att jag skäms över mig själv för att jag ens tänker så. En sund människa är nöjd med sin kropp oavsett hur den ser ut. Jag tror inte jag kommer att lyckas med det någon gång men jag önskar dig all lycka, jag tror du är en kämpe som kommer att lyckas nå ditt mål... jag önskar dig all lycka till! (jag önskar att fler, inklusive mig, slutade hypa all denna vikthets).
