kakanskilokamp

Jag går som sagt på line dance. Har inte riktigt förlikat mig med den tanken, men så är det. Fyra söndagar har det hunnit bli. Själva musiken, country, har jag väl inte så mycket till övers för. Inte heller den hurtfriska tonen och glada tillropen som hör till line dance.

Men det är bra motion.
Det hjälps inte.

Att röra sig till musik är tusan så mycket mer effektivt än att traggla på på egen hand. Därför gillar jag vattengympa bättre än styrketräning, och line dance är bättre än att vara ute och gå i halkan som är nu i vinter.

Jag är den enda riktiga tjockisen i gruppen. Men det är jag rätt så van vid, så brukar det se ut när jag är och vattengympas också för det mesta. Varje danspass håller på i 1,5 timme och det är knappt att jag orkar. Vissa danser går riktigt fort och som det är nu så tar konditionen slut snabbare än muskel-orken.

Känner också att jag inte är så smidig som jag skulle behöva vara för att klara av alla stegen galant. Men både smidigheten och konditionen blir förhoppningsvis bättre under våren...

Men det som kanske är mest jobbigt är att jag tycker det är smått pinsamt att jag går på line dance. Vill verkligen inte att så många ska veta om det. Har bara berättat det för mina två närmsta vänner, och det mot dyrt och heligt tysthetslöfte. Vet inte varför det är så, egentligen borde jag kunna stå för det utan problem. Men än så länge smusslar jag med mitt dansande.

Den senaste danse vi lärde oss heter Puch Duch och naturligtvis finns den att beslåda på fantastiska youtube.com.