Uthållighetens ädla konst

Det har gått segt med mina cambridgedrinkar de senaste dagarna. Inte så att jag har gett upp dem, men det tar emot och tankarna på att strunta i alltihopa växer sig allt starkare. Dessutom har det gått sakta på vågen, vilket inte ger mig den där extra kicken som jag behöver.

Fast sakta och sakta är väl en sanning med modifikation, jag anser allt under 0,4-0,6 kg per dag vara sakta, vilket egentligen är vansinnigt. Men Cambridge kan ge snabba resultat, och då VILL jag ha snabba resultat...   Det är irriterande, att jag är så beroende av snabba resultat för att orka göra något som är bra för mig själv.
Något för min psykoterapeut att gräva lite i...

Nå, i morse så gick det i varje fall bättre på vågen, och nu är jag nere i -6,4 kg totalt.
Det känns bra.
Det gör att jag orkar fortsätta med ren kur den här dagen ut i varje fall.

Sedan måste jag måndag eller tisdag börjar vänja mig med mat igen, ett mål om dagen, för att jag inte ska må dåligt när jag äter min födelsedagsmiddag i slutet av veckan. Jag har redan köpt hem räkor och ägg till min första middag, eftersom den bara ska bestå av bra proteiner och inga kolhydrater. Jag längtar....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0