Kämpigt
Egentligen borde jag inte ha något problem med motivation, det finns massor med drömmar och möjligheter som jag ser framför mig om jag lyckas gå ner i vikt, och tuffa hot och risker om jag inte lyckas.
Bara längtan att vara vanlig, kunna shoppa kläder som vem som helst, inte fundera över om bältet på flygplansstolen ska räcka runt mig eller avstå från saker som jag egentligen vill på grund av min stora kropp - den längtan är stark och borde räcka.
Ändå så får jag kämpa.
Nu är cambridge-kuren en tuff kur, visst, men det är det som visat sig fungera bäst och snabbast. Och tålamod har jag dåligt med, så det här med snabbt gillar jag.
Men i dag får jag hela tiden hejda mig för att inte ge upp.
Det är så enkelt att strunta i alltihopa.
Att tillfredställa suget för stunden.
Att trösta mig med något gott.
Just nu känner jag att jag behöver hjälp med motivationen.
Så jag funderar på att ge mig själv en extra vägning i morgon. Om den är bra, om den visar att jag nu går ner igen, så kan det ge mig den där kicken och energin som jag så väl behöver.
Samtidigt är det en risk - om jag inte har gått ner, och födelsdagsfirandet i flera dagar har satt sådana spår att vikten visar åt fel håll, då vet jag inte hur jag reagerar.
Just nu försöker jag bara bita ihop och härda ut.
Jag bestämmer mig i morgonbitti hur jag ska göra.
Bara längtan att vara vanlig, kunna shoppa kläder som vem som helst, inte fundera över om bältet på flygplansstolen ska räcka runt mig eller avstå från saker som jag egentligen vill på grund av min stora kropp - den längtan är stark och borde räcka.
Ändå så får jag kämpa.
Nu är cambridge-kuren en tuff kur, visst, men det är det som visat sig fungera bäst och snabbast. Och tålamod har jag dåligt med, så det här med snabbt gillar jag.
Men i dag får jag hela tiden hejda mig för att inte ge upp.
Det är så enkelt att strunta i alltihopa.
Att tillfredställa suget för stunden.
Att trösta mig med något gott.
Just nu känner jag att jag behöver hjälp med motivationen.
Så jag funderar på att ge mig själv en extra vägning i morgon. Om den är bra, om den visar att jag nu går ner igen, så kan det ge mig den där kicken och energin som jag så väl behöver.
Samtidigt är det en risk - om jag inte har gått ner, och födelsdagsfirandet i flera dagar har satt sådana spår att vikten visar åt fel håll, då vet jag inte hur jag reagerar.
Just nu försöker jag bara bita ihop och härda ut.
Jag bestämmer mig i morgonbitti hur jag ska göra.
Kommentarer
Postat av: sanna
Motivation är det lömskaste som finns. ena sekunden är den där, stark som aldrig förr, men, det räcker tyvärr med en enda motgång sen är den som bortblåst. det är förjävligt.
Det är som du säger, antingen gör den extra vägningen dig mer motiverad, eller mindre. Men att gå ner i vikt handlar om att chansa. så jag tycker nog ändå att du borde göra det.
Jag är en 19 årig tjej som precis börjat min kamp mot mina 90 kg. och har startat min blogg just för att kunna motivera mig själv. Ibland kan det även hjälpa att läsa om andra för att få tillbaka den svikande motivationen.
Lycka till!
Trackback
