kakanskilokamp

40 år.
Jag?
Det känns inte rätt...
Det där med 30 någonting känns mer som jag.

40 låter så vuxet, nästan lite tantigt, och framför allt betyder det att man börjar komma till den punkt i livet då det är fler år bakom mig än vad jag kan förvänta mig ha kvar...

Men jag säger ändå grattis till mig själv.
I dag ska jag fira, inte så mycket den där fyran och nollan, utan att det här är första året på ett nytt decenium som ska bli förändringens decenium för mig.

Det är nu jag ska hitta min rätta vikt. Mitt viktprojekt fortsätter, och ska avslutas inom ett par år.
Det är nu jag ska förändra mitt leende, på tisdag sätts tandställningen in.
Det är nu jag ska hitta mig själv - vilket jag tror blir enklare när jag skalar bort yttre hinder som t ex övervikten som varit en black om foten i allt för många år för mig.

Men i dag är det bara ja må jag leva.
Snart väntar presenterna från familjen, och sedan ska jag unna mig tårta.
Det första söta jag stoppar i mig på ett par veckor.