kakanskilokamp

Jag har varit hos tandläkaren i eftermiddag.
Det är alltid en nervpers.
Jag har alltid hatat att gå till tandläkaren. Det gör ont, det är obekvämt, jag har ingen kontroll. Och så skäms jag över mina fula tänder.

Men för några år sedan, när en tand gick sönder och jag in i det längsta försökte undvika tandläkaren så blev jag bara tvungen att söka akut. Efter en sömnlös natt, då hela munnen värkt sönder, kändes det som. Och så träffade jag en jättebra tandläkare. Full av förståelse och tålamod. Inte med ett ord antydde han att jag hade mig själv att skylla för att jag inte skött mina tänder bättre - eller ifrågasatte varför jag inte kommit tidigare.

Det blev lite av vändningen. Med hjälp av den tandläkaren repade jag mod att börja göra något åt mina tänder. Så det har lagats och fixats. Och nu förbereder jag för en tandställning i överkäken för att rätta till mina skevheter. Och sedan ska de numer utdragna, trasiga tänderna ersättas.

Min tandläkarskräck är inte helt över. Men den är hanterbar.
Tänk vilken skillnad det gör när man möter riktiga människor som är duktiga på sitt jobb och utrustade med en god portion empati.

Kan inte tandläkaren hjälpa mig att gå ner i vikt också???