kakanskilokamp

Ibland får jag vad jag förtjänar direkt. Och det är bra. För då kanske jag lär mig lite vett i varje fall.
I dag blev jag bjuden på ett fika i samband med ett uppdrag för jobbet.
Kaffe och jättegod godbit.
Chokladöverdrag, lite pistageströssel ovanpå, sockerkaka och vaniljkräm inuti.
Mums. Jag kunde naturligtvis inte motstå.

Och hur det nu blev så fick jag möjligheten att smuggla med mig en extra kaka till senare.
Jag kunde inte motstå frestelsen.
De var ju så goda. Och ganska små... och de var ju bara över och det var varsågod att ta... typ.

Invirad i en servett och ner i jackfickan åkte kakan.

Givetvis hann jag glömma den på vägen till bilen. Telefonen ringde, jag träffade en person som jag småpratade med och när jag sedan stack ner handen i fickan för att ta fram bilnyckeln så krunchade jag kakan totalt. Kakklet över halva jackan och nedsmetade nycklar.

Och så en till bekännelse:
Egentligen var det två kakor.

I kväll blir det nog ett äpple till mellanmål. Eller en råriven morot. Något annat förtjänar jag inte.