Omedelbar bekräftelse
I grund och botten så brottas jag hela tiden med ett och samma problem. Det har bara tagit sig lite olika uttryck. Men jag har ett omättligt behov av snabbt och omedelbar feedback. Bekräftelse i massor. Och det direkt.
När jag stoppar i mig onyttiga (och därmed goda) saker så får jag det. En kick i kroppen. Sockerhög. Mat in, och direkt en positiv reaktion. I varje fall till en början. Sedan övergår den till en negativ känsla, ångest och skuldkänslor för att jag proppar i mig onyttigheter.
På samma sätt vill jag ha direkt bekräftelse i mitt jobb. Och av mina vänner. Skickade ett sms till min bästa kompis för en timme sedan och är nu hispig över att jag inte fått något svar. Herregud. Hon kan ju ligga och sova fortfarande. Telefonen kan ha slut på batteri. Hon kan vara upptagen. Det finns miljoner förklaringar till varför hon inte svarar direkt, men för mig blir det ett osäkerhetsmoment.
I normala fall leder sådana tankar till att jag stoppar i mig något. Då får jag den där direkta reaktionen i kroppen. Men nu när jag äter nutrilett kan jag inte använda maten på det sättet. Så då flyttar jag fokus. Samma grundbeteende, men ett anant uttryck: jag ställer mig på vågen. Och om jag då inte gått ner ungefär ett halvt kilo om dagen (vilket jag gjorde i början då jag åt nutrilett) så infinner sig samma besvikesle och osäkerhet.
I morse stod det stilla igen. Jag som hoppats så mycket på att krypa under 120 kilo i dag. Inte för att det saknas mer än tre hekto, men det är ändå tre hekto fel. Tre hekto! Alltså på en skala - det är ju ingenting! Min viktminskning handlar om ett långsiktigt projekt där dryga 50 kilo ska bort. Och i stället för att vara nöjd med hur bra det gått under de veckor jag ätit nutrilett så deppar jag över tre hekto.
Jag inser att jag måste jobba med mig själv, att hålla rimliga förväntningar, vara uthållig och inte ge upp när det omedelbara bekräftelsen uteblir. Löser jag den knuten har jag nog vunnit mer än halva slaget.
För övrigt är det sista dagen med Nutrilett i dag. Det känns bra. Jag börjar bli less. Ska inleda lördagen med en tallrik hälsofil, och beroende på hur magen reagerar så ska jag sedan i lugn takt växla över till mer fast föda.
När jag stoppar i mig onyttiga (och därmed goda) saker så får jag det. En kick i kroppen. Sockerhög. Mat in, och direkt en positiv reaktion. I varje fall till en början. Sedan övergår den till en negativ känsla, ångest och skuldkänslor för att jag proppar i mig onyttigheter.
På samma sätt vill jag ha direkt bekräftelse i mitt jobb. Och av mina vänner. Skickade ett sms till min bästa kompis för en timme sedan och är nu hispig över att jag inte fått något svar. Herregud. Hon kan ju ligga och sova fortfarande. Telefonen kan ha slut på batteri. Hon kan vara upptagen. Det finns miljoner förklaringar till varför hon inte svarar direkt, men för mig blir det ett osäkerhetsmoment.
I normala fall leder sådana tankar till att jag stoppar i mig något. Då får jag den där direkta reaktionen i kroppen. Men nu när jag äter nutrilett kan jag inte använda maten på det sättet. Så då flyttar jag fokus. Samma grundbeteende, men ett anant uttryck: jag ställer mig på vågen. Och om jag då inte gått ner ungefär ett halvt kilo om dagen (vilket jag gjorde i början då jag åt nutrilett) så infinner sig samma besvikesle och osäkerhet.
I morse stod det stilla igen. Jag som hoppats så mycket på att krypa under 120 kilo i dag. Inte för att det saknas mer än tre hekto, men det är ändå tre hekto fel. Tre hekto! Alltså på en skala - det är ju ingenting! Min viktminskning handlar om ett långsiktigt projekt där dryga 50 kilo ska bort. Och i stället för att vara nöjd med hur bra det gått under de veckor jag ätit nutrilett så deppar jag över tre hekto.
Jag inser att jag måste jobba med mig själv, att hålla rimliga förväntningar, vara uthållig och inte ge upp när det omedelbara bekräftelsen uteblir. Löser jag den knuten har jag nog vunnit mer än halva slaget.
För övrigt är det sista dagen med Nutrilett i dag. Det känns bra. Jag börjar bli less. Ska inleda lördagen med en tallrik hälsofil, och beroende på hur magen reagerar så ska jag sedan i lugn takt växla över till mer fast föda.
Kommentarer
Trackback
