kakanskilokamp

Det är som att det varje dag är något speciellt som gör att jag inte riktigt är på G. Alltid finns det någon förklaring eller ursäkt till varför jag just den här dagen inte motionerade, eller inte åt bra mat, eller stoppade i mig något riktigt onyttigt. Och varje dag tänker jag att i morgon blir det nog annorlunda. Då får jag tid. Då ska jag planera. Då ska jag göra min matsedel, veckosallad, storhandla, skaffa god frukt och nyttiga mellanmål.

I morgon.

Men just nu verkar i morgon aldrig riktigt vilja infinna sig.
Det är nog bara att inse att imorgon inte är en annan dag, som Christer Björkman sjöng. Imorgon är i dag, och jag måste göra det jag kan i dag och inte vänta till en annan dag.

Jag ska börja med det imorgon.