kakanskilokamp

Även om jag bestämt mig för att inte ställa mig på vågen på ett par dagar så kunde jag inte låta bli i morse igen.
Och det står still.
Suck.
Jag gillar inte det.
Jag vill se hur kilona rinner av mig.
Inser hur snabbt jag blivit förgiftad av mina egna tankar: det var inte länge sedan jag var nöjd med en viktminskning på ett halvt kilo i veckan. Nu är jag missnöjd om jag inte minskar ett halvt kilo per dag.

Inte sunt.

Dessutom blev jag för första gången sedan jag började med min nutrilett-kur rejält hungrig i går kväll. Första dygnet kunde jag också känna hungerkänslor, men sedan har det gått otroligt bra. Men i går kväll sög det i magen. Saliven vattnades i munnen, och kroppen ville ha - tja, vad som helst.

Jag stod ut. Tänker stå ut till och med fredag i varje fall. Men om vågen inte rör sig lite till neråt så håller jag kanske på över helgen.

Annars så har jag så smått börjat planera vad jag ska äta för att vänja magen och kroppen vid sund och vanlig mat igen. Det blir lite fil som mjukstart, kanske en lätt soppa och har blivit rekommenderad kalvsylta som ett vänligt köttalternativ och just nu känns det som världens godaste rätt att se fram emot...